Prästinna i Sverige

Vacker snö

2012-01-11T16:42:00.005+01:00

Häromdagen hade vi ett så vackert snöfall. Jag vandrade hem och flingorna dansade runt mig, landade på marken, på mitt ansikte och på mina kläder. Jag vände ansiktet uppåt och njöt av de små kalla flingorna som smälte på min varma hud.

Det var länge sen jag kände sån glädje som på den kvällspromenaden. Hela jag strålade av tacksamhet och lycka över att få uppleva en sådan vacker stund.
Snön glittrade på träd och mark, och att se flingorna glänsa till när de singlade förbi gatlyktorna var underbart.

Det var som om jag hörde Gudinnans röst i mig. Hon sa Dansa med mig! Dansa varje steg med mig!

Jag försöker påminna mig om det. Att vandra med lätta steg i livet. Att inte ta allt så allvarligt. Att ta saker som de kommer. Jag kan ju det! Jag gör ju det! Ibland.

Idag säger jag:

Jag vandrar med glada steg på Moder Jord.

Jag möter mina medmänniskor med ett leende.

Jag älskar livet och livet älskar mig.

Vilse.

2012-01-05T11:30:00.001+01:00

Jag mår inte som jag vill. Jag tänker då: Tankar är bara tankar. De är inte verklighet.
Men så tänker jag att Nej, det är bara trams.
Men det är ju precis vad egot vill att jag ska säga!
Men är egot bara trams? Vad är verklighet?
Det känns som om jag kommit bort.
Jag har tappat mitt "magstöd" i min närvaro.

Jag försöker nu hitta tillbaka till mig själv med enkla meditationer och andning.

Jag hoppas att det fungerar. Jag måste tro det.

Stillhet

2012-01-05T11:05:00.001+01:00

Jag är fast i den stilla vinterns energi. Och det kanske är så det ska vara eftersom det är vinter. Det är bara stillhet. Stagnation. Ingen rörelse. Ingen energi.

Stillhet kan vara skönt, och på ett sätt är det det. Men oron över att det är stagnation som kommer hänga kvar skrämmer mig. Kommer jag ta tag i saker sen? Kommer jag vilja? Kommer jag känns glädje över sånt jag ska göra?

Jag kan njuta av stillheten. Att inte göra nåt, men det känns som om det inte bara är vinterns energier, utan nåt i mig som råder. Och så vill jag inte ha det.

Jag hoppas på ny, sprudlande energi med våren! Att solen kan tränga in i mitt hjärta och min själ och visa mig vägen.

Små stenar

2011-12-17T12:20:00.001+01:00

Jag älskar att lära mig vara mer i nuet, att vara närvarande. Jag har lärt mig av erfarenhet att det minskar stress och oro i mitt liv. Jag känner mig gladare och lugnare. Mer harmonisk. Ett med allt.
Ibland är det svårt, och jag tappar taget. Men med hjälp av andning, meditation, övningar och böcker så som "A New Earth" av Eckhart Tolle, hittar jag tillbaka.

Nu har jag hittat nåt annat också. En vän till mig har tjatat i flera veckor! Och nu känner jag att det är dags! Det heter Writing small stones. Man behöver bara 3 minuter om dagen!
Det handlar om att skriva ner små iakttagelser, just för att bli mer närvarande. Att riktigt se det som är runt omkring. Kanske något vackert, kanske något sorgligt. Vad som helst!

Nu har jag anmält mig för att starta den 1 januari. Det kostar $10, Egentligen är det ju något man kan göra själv utan att betala någon! Men jag känner att jag vill ha stödet och motivationen!
Jag känner att det ska bli jättespännande!

För att läsa mer om just januariprojektet, A River of Stones klicka här.

För att läsa mer om Writing our way home klicka här.

Det ska bli härligt att starta 2012 med att försöka hitta dessa små stunder, göra dessa små iakttagelser och försöka bli ännu mer närvarande.

Kanske vill ni hänga med?

Årets slut

2011-12-09T14:01:00.001+01:00

Året går mot sitt slut. Vi har passerat Samhain och är nu inne i Midvintern. I min tradition betyder det luftens element. En tid av stillhet. Och förhoppningsvis kan jag finna vishet i stillheten.

Det kan kännas som om allt ligger i ide. Som om inget händer. Och det kan vara en svår känsla. Men det är en del av livets lärdom. Att kunna hitta lugn i denna stagnation. Att liksom träden, som dragit sig tillbaka och vilar, kunna stå stark med fötterna på jorden och njuta av denna tid.

Jag tänker att det är en bra tid att öva mer på mindfulness/medveten närvaro. När stressen tränger sig på så kan vi se oss omkring och räkna upp allt det vackra vi kan se. En bra vana är att varje kväll räkna upp det vi är tacksamma för.

För att vi ska kunna ge energi till det nya året behöver vi vila. Jag hoppas att du kan njuta av denna mörka tid och jag önskar dig en fridfull Midvinter.

Lyssna efter förmödrarnas visdom i den vinande vinden. Låt snöflingorna smälta i ditt ansikte. Sätt dig i lugn och ro vid ditt altare eller någon annanstans med levande ljus och bara andas.

Låt Danu omfamna dig och vila tryggt i hennes famn. Snart återvänder ljuset!

Tidningsartikel

2011-12-08T10:34:00.001+01:00

Vad kul det är att bli uppmärksammad! Tidigare i höstas blev jag intervjuad av Maria Brandt. Hon besökte mig också när jag hade Gudinnetemplet öppet i Gamla Stan, Stockholm i våras.
Och vilken fin artikel hon skrev! Vad härligt att kunna berätta om Gudinnan för människor som är intresserade. Jag tycker själv att det är svårt att skriva bra, det var därför jag startade denna blogg: Så att jag skulle få tillfälle att öva mig på att skriva!
Och det är jättekul att jag har så pass många besökare som läser den också!

Det var väldigt kul att läsa om Lola Ravenstar, som gått samma utbildning som mig i Glastonbury och som driver företaget Ravenstar i Östersund. Vi har haft mycket mejlkontakt, men ännu aldrig träffats!

Jag har heller aldrig träffat Naud, men har en vän som ofta åker ner och deltar i ceremonier och workshops med henne. Jag blir själv väldigt sugen, nu när jag läst mer om henne i tidningen.

Det är härligt att läsa om andra Gudinnekvinnor också eftersom vi ofta arbetar på olika sätt, kanske också uppfattar Gudinnan på olika sätt, men ändå på något sätt kommer från samma grund.

Vi vandrar olika stigar i samma skog.

Köp gärna tidningen och läs!

11/11/11

2011-11-11T08:44:00.001+01:00

Jag fick för mig att jag skulle skriva något denna dag. Jag har inga speciella tankar om den. Jag tror inte att världen ska gå under. Men jag skulle vilja tro på en förändring i energierna. Och kanske om vi är många som tror på det så händer det!

Jag önskar att vi kan möta varandra med kärlek. Att vi ska tala med varann, och inte skapa konflikter. Att vi ska vara öppna och accepterande mot varann.

Jag ber att jag själv ska öppna upp mig ännu mer för kärlekens och naturens energi, och universums flöde. Jag ber att jag ska vara ännu mer närvarande så att jag kan leva mitt liv medvetet.

Samhain

2011-10-26T19:26:00.001+02:00

Foto av Shandra Hees

Hon är portalen

Hon är ljuset och mörkret

Vi vandrar mot henne.

Som en varm famn

Möter hon oss

Guidar oss

Leder oss

Visar oss vägen.

Men vi måste gå själva

Finna vår egen styrka

Vårt mod.

Det kan ta emot.

Men om jag öppnar mig

Så öppnar hon sig.

Hon möter oss

Guidar oss

Leder oss

Visar oss vägen.

Till kärleken.

Jag ser med kärlek

Jag tänker med kärlek

Jag rör mig med kärlek.

Jag lever som kärlek.

Kärlek är jag

Jag är kärlek.

Tillsammans vandrar vi i kärlek.

-Elin Hejll Guest, Samhain 2011-

Fler funderingar...

2011-10-18T19:42:00.001+02:00

Jag funderar vidare på tankarna som mitt förra inlägg handlade om. Som jag skrev då så känner jag att all träning, ceremonier och meditation bland annat är vägar till att öppna oss för den underliggande Kärleken, vilken väg vi än väljer att gå.

Jag tänkte då på Årshjulet. Vid varje årstid kan vi då kontakta, öppna oss för, och sen bearbeta just de delar av oss som årstidens energier rör och berör. Så år efter år kan vi komma närmare oss själva, förstå oss själva, lära känna oss själva och bli mer närvarande här och nu.

Nu växer sig Samhainenergierna starkare dag för dag. Det är då dags att se in oss själva och se vad det är i våra liv som vi inte längre vill ha. Vilka mönster vill vi lämna bakom oss? Vilka känslor hjälper oss inte att gå vidare? Bär vi på gammal ilska, avundsjuka? Ser vi oss som offer?

Kanske är det nu dags att gå vidare. Sådana känslor gör oss inget gott. Vi behöver inte tycka allt är bra i vårt förflutna, men det är förbi och vi måste lära oss acceptera att det hänt och jobba igenom känslorna så att vi kan gå vidare med styrka och kärlek. Det kanske inte går i år. Men Samhain kommer igen om ett år. Ett steg i taget...

Låt oss vandra i kärlek tillsammans.

Vägen till kärlek

2011-10-13T19:59:00.000+02:00

Jag upplever att alla de olika sätt vi tillkallar Gudinnan, Guden, Gud, Änglar, energier av olika slag bara är olika vägar att nå den underliggande energin. Kraften. Det som flödar genom oss alla.
Kärleken.
Det som håller oss vid liv.

Ibland kan vi fastna i HUR vi gör, hur andra gör. Vilka ord vi använder. Vi kan döma, sätta oss över, prata om rätt och fel.

För mig är inte det viktiga orden, eller sättet, utan att vi når till målet.
Målet är för mig kontakten med Kärleken. Den energi som kan hjälpa oss vara närvarande i nuet, som hjälper oss acceptera alla andra som de är, att inte döma någon, att finna glädje och uppskattning för världen och livet.

Jag känner att ceremonier och ritualer, utbildningar och annat är enormt bra vägar för att vi ska hitta vår väg till målet. (Målet som såklart inte är en slutstation utan något som flödar...genom oss, utvecklar oss och öppnar upp oss för mer.)

Jag känner att det är viktigt att inte fastna i orden, i HURet utan att se djupare.

Att finna vägen till källan.

Kärleken.

Ett nytt djup

2011-09-28T17:31:00.001+02:00

Jag vet inte riktigt vad det är som händer men jag har den senaste veckan känt att det är något som händer. Det är som om jag dykt in under mitt eget medvetande och simmar i ett nytt djup där jag på något sätt fått en ny förståelse. Men för vad? Det är svårt att sätta ord på det.
På något sätt är det en grund jag hittat. En starkare grund. Den underliggande energin.
Jag har inte gjort ceremoni eller mediterat på länge, men det känns som om jag öppnat mig mer ändå för denna energi.
Universums energi. Det Heliga Kvinnliga.
Jag har ju varit i kontakt med den förut, det är ju trots allt grunden. Men det känns som om jag plötsligt funnit en starkare förankring. Jag vet inte vad det är. Jag vet inte vart det leder. Men det har gett mig ett lugn och en ny sorts trygghet.
Om jag förstår mer så ska jag skriva om det också.

Ny mamma i nuet

2011-09-19T20:07:00.000+02:00

Jag är alldeles ny mamma! För 5 veckor sen kom vår lilla Tuva! Som ni kan ana så har det varit fullt upp sen dess. Jag har inte haft mycket tid för meditation och annat. Men jag har de senaste dagarna kommit på att jag på ett sätt lever väldigt mycket i nuet just nu. Dagarna och nätterna gå ju ut på att bara ta det som det kommer. Jag matar henne. Jag tröstar henne, jag sjunger, jag lagar min egen mat, vi går på promenad. Och inte mycket planeras. Utan jag får helt enkelt ta det som det kommer.
Eftersom jag ofta är lite trött också så påverkar ju det hur jag tänker. Och jag tänker inte mycket! ;)
Men det hjälper mig också att bara vara i nuet!

Skördetid

2011-08-10T09:40:00.005+02:00

Nu är vi inne i skördetiden. I lördags höll vi vår ceremoni i Gröndal och trots semestrar var vi 7 kvinnor som samlades! Det kändes kul!
Vi sjöng, dansade, mediterade och tackade för årets skörd.

I år har jag själv plockat blåbär och ätit med mjölk när jag var uppe i Bastbergets fäbod i en vecka och njöt av stillheten. Jag har plockat röda vinbär med min mamma och gjort 12 burkar sylt! Svamp har jag letat, men jag var ute lite för tidigt, och nu är det så torrt här att det inte finns nåt.

Sen, inte att förglömma, ska jag ju snart få vår lilla bebis! Vilken skördetid!!

Jag försöker komma ihåg att varje kväll innan jag somnar säga alla saker jag är tacksam för.

Jag läste i en bok av Susan Jeffers:

"Happiness does not make us grateful. Gratefulness makes us happy!"

Ha det bra allihop!

Lär jag mig?

2011-07-20T21:55:00.006+02:00

Jag tycker om att upptäcka nya saker hos mig själv. Kanske är alla inte bra egenskaper dock...

Denna vecka har jag upptäckt att även om jag håller på att hjälpa någon med att organisera nåt, så kan jag ändå tycka att det är JAG som är jobbig. Som frågar frågor, som kanske måste göra ändringar, som ger besked som kanske inte är dem som personen vill ha.

Fastän min avsikt är att alltid hjälpa. Att planera. Att göra det bästa jag kan.

Och när jag är mitt inne i organisationen kan jag ju inte begära att allt ska vara klart och perfekt från första stund!

Mitt "lilla" ego tycker mycket om att söka fel hos mig! Jag ska påminna mig själv om att inte lyssna så mycket.

Det är vad jag måste komma ihåg. Vad är min avsikt? Alla resultat kanske inte alltid blir de perfekta som vi båda önskat oss. Men om jag gjort det bästa jag kan så borde jag bara vara stolt!

Stolt stolt stolt. Jag behöver påminna mig.

Två kråkor

2011-07-03T20:11:00.003+02:00

I förmiddags när jag gick hem från affären såg jag plötsligt två kråkor bredvid vägen. Kråkor ser jag ju var och varannan dag, men just när jag såg dessa fick jag sån stark "hemlängtan" till Glastonbury/Avalon!

Jag längtade både efter att vandra längs stigarna förbi Chalice Hill upp till Toren och ner igen, och även längtade jag efter tid med mina Prästinnesystrar som jag gått min utbildning med och andra som jag träffat under alla mina år då jag så ofta besökt Glastonbury.

Men jag får just nu nöja mig med att resa dit i visualiseringar. Och jag ska inte klaga, jag var ju där i April!

Men jag skickar hälsningar till Avalon och mina Systrar och Bröder där.

En dröm

2011-06-10T14:37:00.004+02:00

Jag skrev inte om det här, för jag visste inte vad jag skulle tänka. För ett par veckor sen hade jag en dröm där jag och en kompis letade efter en Elin. Men jag fick hela tiden svaret att "Den gamla Elin är död."

Kanske var det bara en dröm utan mening. Kanske var det en påminnelse om att jag inte behöver bära på gamla mönster och tankar om "hur jag är", för de passar inte längre. Jag utvecklas hela tiden, även om det ibland känns som jag stagnerar. Kanske det är för att det är något jag behöver tid på mig för att förstå.

Kanske jag behövde höra det med ord i en dröm för att jag skulle förstå!

En övning i medveten närvaro

2011-05-31T19:30:00.004+02:00

Idag vaknade jag med ont i halsen och ett tungt huvud. Och det var kanske passande eftersom jag just nu övar på att säga JA till Universum, att acceptera det som är, att lära mig välja mina egna reaktioner på situationer.

Som Eckhart Tolle säger: Det är inte situationen som gör oss olyckliga, utan hur vi, eller våra tankar, väljer att reagera.

Alltså har jag idag övat mig på att vara sjuk och vara OK med det. Jag har legat och vilat. När jag varit uppe har ibland en tanke att Usch vad tråkigt detta är. Men jag har valt att inte lyssna på den utan bara höra den och låta den vara.
Jag har idag accepterat att jag är lite sjuk idag. Jag har känns efter i kroppen hur det känns. Den känns lite obekväm, lite trött. Men kanske behöver den vila. Det får vara så. Det är så.

Det var ju bra. Jag fick en heldagsworkshop med mig själv som lärare i medveten närvaro i nuet. Tack för det!

Avalon Within

2011-05-27T18:46:00.004+02:00

Jag håller på och läser en bok som jag just köpt, "Avalon Within" av Jhenah Telyndru. Jag kommer ihåg att jag tittat på den i Glastonbury förut, men att det inte känts rätt. Men nu köpte jag den när Llewellyns bokförlag hade rea. Och den är precis rätt!
När jag började läsa den i onsdags kändes det som om en grå, tung filt lyftes från mig. Den talar till mig, rakt in i mitt hjärta.

Ibland behöver jag påminnelser och inspiration som väcker mig till liv igen. I veckan började jag även lyssna om på podcasterna med Eckhart Tolle där han pratar om "A New Earth". Jag har de senaste veckorna dragits ner i negativitet i mitt jobb, men nu har ljuset hittat in i mig igen!

Jag känner att "Avalon Within" hjälper att grunda och jorda mig. Den hjälper mig öppna mitt hjärta och låta Gudinnan dansa där inne. Den hjälper mig höra Henne igen.

Boken beskriver myter om Avalon samt övningar som hjälper en att stärka kontakten med Avalon och utvecklas som människa och Prästinna. Jag mediterar ju och gör visualiseringar, men den här boken har gett mig inspiration att prova de som beskrivs där. Det känns spännande, inspirerande och glädjefyllt!

Jag hoppas kunna dela med mig av både mina nuvarande kunskaper som Avalons Prästinna och mina nya insikter i en workshop framöver.

Jag kan!

2011-05-21T16:17:00.006+02:00

Igår träffade jag min kamrat Anna inne i stan för en kopp kaffe i solen. Vi förflyttade oss sen till en park där vi fortsatte prata. Vi kom då in på de saker vi tyckte att den andra var bra på. Det var härligt både att höra vad Anna tyckte mina starka sidor var, och att sen berätta för henne vad jag tyckte hennes var. Vi fokuserade speciellt på kvaliteter som var bra att ha om man jobbar med Gudinneenergier, eller håller workshops osv.

Jag kan stolt berätta vad Anna uppmärksammade med mig och även vad jag själv tyckte jag var bra på. Att jag är jordnära och grundad och har en speciell kontakt med Moder Jords energier. Att min energi är mjuk och att det gör att människor känner sig trygga med mig. Att jag är bra på att uppmärksamma människor i cirklar så att alla får synas och höras. Att något speciellt händer när jag trummar. (Detta var spännande för mig att höra eftersom jag inte haft en trumma i mer än ett år, men älskar att trumma i cirklar och till sång! Nu blev jag ännu mer inpirerad!) Att jag är bra på att leda ceremonier. Att jag förhåller mig till min Prästinneroll som något naturligt, dvs att det inte är nån ego-tripp för mig och att detta gör att andra kan se det som mer naturligt och kanske inte så konstigt.

Härligt!

Anna själv är ju en fantastisk kvinna som har ordets gåva! (Läs hennes blogg här!) Hon kan prata om Gudinnan och sin erfarenhet på ett sätt som är lätt att följa. Hon har en enorm kunskap om myter och Gudinnor. Hon har en välkomnande energi som gör att man känner sig trygg i hennes cirklar, och som vän. Hon har ett sinne som är öppet och mottagligt för meddelanden och visioner genom drömmar och "syner".

Ja, hon är fantastisk!

Det är inte ofta, för mig iallafall, jag tar mig tid med en vän att sitta ner och berätta för den andra vad den är bra på och få höra det själv. Att känna att det den säger verkligen kommer från hjärtan och inte bara sägs för att få mig att må bättre. Det resonerade verkligen med mig.

Kanske har du också någon sådan vän? Kanske är det dags att bli påmind om vad du kan? Kanske ser din vän saker som du inte själv ser och som kan inspirera och uppmuntra dig till nya saker?

Jag kände mig så lugn, glad och stark efteråt. Jag tackar Anna för en härlig eftermiddag i solen!

Beltane/Eldfesten

2011-05-04T15:36:00.006+02:00

I lördags var det dags att träffas igen i Gröndal för att fira Beltane, eller Eldfesten. Eftersom jag glömt lägga upp det som ett event på Facebook hade jag ingen aning om hur många vi skulle bli. Det var ju också Valborgsmässoafton, så många hade ju andra planer. Men till min stora glädje blev vi 9 stycken kvinnor! Härligt!

Som vanligt samlades vi i vår cirkel inomhus där vi drack en kopp te och presenterade oss för varann. Sen gick vi ut i solskenet för att tända vår eld och göra vår ceremoni. Den här gången blev den inte så lång, men det spelade ingen roll för alla inslag var så härliga.

Jag läste en dikt om Blodeuwedd skriven av min vän Jackie Woodward Smith, en Avalons Prästinna. Jag blir själv rörd till tårar när jag läser den, och det blev fler i cirkeln! Vi sjöng en sång, eldade upp saker vi ville lämna bakom oss, och fick sen njuta av en fantastisk dikt skriven av Emma i cirkeln.

Jag ledde också en meditation/visualisering för att påminna oss om att vi är Gudinnor. Att våra kroppar är perfekta som de är! Jag planerade den eftersom jag känner att det är många av oss som har problem med delar av våra kroppar. För små det ena, för stor det andra... Men vi är Gudinnan. Vi är perfekta som vi är. Hennes energi flödar genom oss och ger oss liv. Hur kan det vara något som inte är vackert då?

Det var en härlig dag, och vi hade fyra nya kvinnor som aldrig kommit förut. Det är alltid så kul!

Nu sitter jag här en mulen dag och längtar till varmare dagar igen! Men de kommer...

Kram till er alla.

Förberedelser inför Tempelhelgen!

2011-04-13T16:37:00.005+02:00

Jag måste bara skriva nu. Innan helgen! Jag har en alldeles för tung resväska i vardagsrummet fylld med statyer, ljus, sjalar, skyltar, bilder och allt annat som kan behövas till Templet. Sen har jag tre stora påsar med saker som ska vara till försäljning. Mina statyer, ikoner och Gudinneboxar från Katarina Falkenberg och Sophiatemplet, kraftsmycken av Ulrika Jäger, böcker, Orakelkort m.m.
Tur att jag har ska till lokalen imorgon redan så att jag kan börja släpa dit saker då!

Jag är spänd över hur det ska gå. Hur mycket folk kommer komma? Kommer de tycka om Templet? Kommer de fika, handla, lyssna på föredragen? Meditera, prata, sjunga?

Det är så spännande, för de senaste dagarna har jag kontaktats av nya människor som jag inte känner som ska komma förbi och besöka Templet! Det känns jätteroligt!

Jag är inte nervös, för jag har hela tiden sagt att kommer ingen så får jag sitta och njuta själv! Men nu verkar det ju som om det kommer besökare! Och ni är så välkomna!

Jag ska göra mitt bästa att skapa ett Tempel som är värdigt Gudinnan! Vi bjuder in Henne. Vi bjuder in våra vänner och tillsammans tar vi oss tid att hylla oss själva och det Heliga Kvinnliga! Låt oss välsigna och välsignas i detta Gudinnans Tempel!

Jag hoppas vi ses!

Lite tankar...

2011-04-04T14:29:00.004+02:00

Lite olika saker snurrar i huvudet idag. Jag har just lyssnat på ett till intressant avsnitt av T Thorn Coyles Podcast Elemental Castings (som ni kan hitta i itunes). Det handlade just om s.k Ny media, dvs podcaster, bloggar, Facebook, Twitter och hur de i panelen använde det och vad de tyckte om det.

Första frågan tog upp ämnet pengar! Alltid ett svårt ämne! Vissa tycker ju inte ens att man ska ta betalt för andliga kurser, t.ex Prästinneutbildningar. Deras argument är att det ska vara gratis eftersom det har med andlighet att göra. Jag, och många andra, håller inte med. Vissa har ju detta som jobb! Och man kan inte leva på luft... Jag är så glad att jag fick möjligheten att gå min Prästinneutbildning till exempel. Och den hade ju inte Kathy Jones kunnat hålla om hon inte fått betalt för allt det arbete hon la ner.

De diskuterade också all den tid de som lärare och författare lägger ner för att hålla alla dessa sajter uppdaterade, och om det är värt den tiden jämfört med pengarna som kommer in. Det var intressant att höra hur de funderade och planerade. Vissa saker ville de alltid skulle vara gratis, men vissa saker som undervisningsvideor ville de kunna ta betalt för, om än bara några dollar.
Och det tycker jag de gör rätt i. Thorn Coyle sa också att om t.ex alla som lyssnade på hennes podcast bara kunde ge $1 per avsnitt så skulle det betala för hennes utgifter för den! Det fick mig att bestämma mig för att donera en liten summa, för jag älskar verkligen att lyssna på henne.
Jag tycker också om GRATIS, men ibland måste jag också förstå att andra inte heller har hur mycket pengar som helst.

Jag funderar också på vad som är så skrämmande med Gudinnan för vissa. På vissa ställen där jag har satt upp annonser för GudinneTemplet har de blivit nerrivna direkt. Och inte för att någon ska sätta upp något annat där, utan det verkar bara vara för att ta bort den! Inget på min affisch är skrämmande, otrevligt eller provocerande. Så det måste vara något annat som skrämmer eller retar. Jag önskar jag kunde se vem det var som tog ner den så att jag kunde fråga. Jag har ju till och med haft ett trevligt samtal med Jehovas Vittnen som tyckte allt jag höll på med lät spännande! Och som vanligt med dem, så tyckte de ju egentligen precis samma sak som jag!! ;)

Nu skiner solen in på mig genom fönstret. Det är så härligt med denna smygande vår. Dag för dag ser jag fler blommor som kommer upp. Och idag kunde jag ha på mig min vårjacka!
Det tackar jag för!

Härlig Ostaraceremoni!

2011-03-27T18:15:00.004+02:00

Igår var det dags för vår Ostaraceremoni i Gröndal i Stockholm. Jag var förkyld och kände mig inte pigg, men ville inte missa tillfället att träffa dessa härliga kvinnor! Och så skulle jag ju också leda ceremonin, och ville inte säga i sista sekund att jag inte kunde.

När vi satt i cirkeln inomhus och pratade kände jag mig ganska trött, men när vi väl kom ut och började cirkeln återvände lite av min energi. Vi sjöng, dansade, lämnade saker bakom oss och hoppade över elden, skickade runt ett rött ägg där vi lade våra önskningar som vi sen lät fyllas av ljuset. Efter ceremonin knäckte jag ägget på vår altarsten och då blev ju äggulan solen!

Vi fick besök av ett rådjur, en stor orange katt och en (tydligen) sällsynt skogsduva! Det känns alltid extra magiskt när djuren kommer och hälsar på!

Vi gjorde även en meditation och visualisering som jag fått från Marianne Williamson där man visualiserar krigshärjade områden, och såna finns det ju många av, och sen ser man hur änglar eller ljusvarelser landar och sprider sån stark kärlek att ingen längre kan eller vill slåss, döda och skada. Vi fyllde oss själva med denna starka kärlek och blåste den in i fjädrar som vi höll i. Sen kastade vi upp dem så att all den energin skulle spridas ut i världen. Det är en stark visualisering tycker jag, och ibland gör jag den innan jag somnar.

Idag fick jag feedback från en av kvinnorna som sa att hon tyckte jag var så bra på att leda och att något speciellt händer i våra ceremonier. Oj, det känns svårt att skriva detta, men jag blev så stolt och glad! Det ger mig en inre styrka. Nu ska det väl vara så att man inte ska behöva peppning från andra, men det behöver jag! För jag vet inte alltid sånt själv!
Men nu vet jag!

Vi sjöng för Artio (Artha); BjörnModern, vi sjöng för Moder Jord och för elden.

Nu är vi redo för våren och värmen! Kom, kom, KOM!

Vill följa björnen ut!

2011-03-15T20:38:00.005+01:00

Vi närmar oss Vårdagjämningen, Gudinnan Arthas tid. Hon är BjörnModern och Eldkvinnan. Shamanen från Öster. Igår kände jag för att brumma och vråla som en björn. Idag hörde jag att björnarna på Skansen vaknat. Kanske kallade vi på varandra?

Jag vill följa med björnarna ut ur idet. Jag vill morra, vråla och rulla runt och finna min glädje, inspiration och inre eld som Artha kommer med.

Jag har känt mig inmurad bakom ett tjockt skal så länge nu och hoppas hela tiden att jag ska bryta mig ut. Men det hände inget. Idag stannade jag upp och mediterade en stund. Då kom tårarna. Så jag vet att allt inte är bra.

Ibland kan jag bestämma mig för att "byta kanal" från det negativa det det positiva, men det fungerar inte just nu. Det blir bara ytligt. Jag vill öppna mig in på djupet. Släppa min själ fri och springa i vårsolen, barfota och andas in den ljuva luften!

Jag ska kalla på Artha och be henne att hjälpa mig. Jag ber BjörnModern om styrka och kraft, men mest om att min inre eld ska tändas och värma mitt hjärta.

Välkommen våren. Välkommen Sol och Sunna. Välkommen att dansa med mig!

Sång i solskenet

2011-02-27T10:08:00.005+01:00

När jag gick hem från jobbet häromdagen så sken solen och denna sång blev till:

Jag hälsar dig Du Moder, Du kära Moder Jord
Jag hälsar dig Du Moder, Du kära Moder Jord

Och havet och stjärnorna och marken som vi dansar på
Jag hälsar dig Du Moder, Du kära Moder Jord

GudinneTemplet blir verklighet!

2011-02-17T20:41:00.003+01:00

I torsdags bestämde jag mig. Nu sprider jag budskapet om mitt helg GudinneTempel i april! Jag kan inte bara vänta och hoppas på att nåt ska få mig att ta steget. Jag måste göra det själv. Så jag kastade mig ut! Och nu blir det verkigen av! Jag vet inte om det blir en succé eller inte. Men jag vet att jag är stolt över mig själv för att jag tagit steget.

Två dagar och en kväll får Gamla Stan ett GudinneTempel där det kommer bli försäljning av Gudinnekonst, böcker och CD skivor, kraftsmycken och skulpturer och goda kakor.

Det kommer att vara föreläsningar både på lördagen och söndagen. Jag har redan tre bokade på lördagen, och en på söndagen. En till kommer snart bokas på söndagen.

Jag hoppas att det kommer att komma människor som är nyfikna på Gudinnan och även de som redan vandrar Hennes väg. Jag hoppas på härliga möten.

Jag hoppas människor kan komma och lära sig något, finna frid vid altaret och finna glädje i Hennes omfamning.

Jag hoppas att några av er kommer. Sprid ordet! Har ni brochyrer om er verksamhet så hör av er! Jag lägger gärna ut dem!

Välkomna!

För mer info se www.nemetona.se

Braidofirande

2011-02-07T21:01:00.003+01:00

I lördags var det dags för vårt Braidofirande, eller Imbolc. Det var en fin dag med sol och snö och vi gick ut till vår vanliga plats, den gamla fornborgen bakom Kirstens hus i Gröndal. Vi var 10 kvinnor denna gång. En ny! Det känns så kul när det kommer nya som inte känner någon, men ändå vågar ta steget att bege sig till Gröndal för att fira med kvinnor hon inte vet något om.

I vår ceremoni fick vi chansen att renas med skallra av våra systrar, knyta band på en kvist och de Braido om healing, sjunga, dansa, höra vackra dikter och tända den unga jungfruns nya vita ljus.

Det blev en fin ceremoni fylld av kraft och närhet. En tunn Bridiemåne lyste ner på oss, och ett rådjur vandrade runt vår cirkel. Magiskt!

Det känns som om energin blir starkare och starkare med varje gång vi träffas. Det här var den fjärde gången och jag hoppas det blir många, många gånger till! Ja, vi har ju datumen planerade för hela året ut iallafall.

Ni är alla välkomna!

Tara

2011-01-24T22:44:00.005+01:00

Jag borde sova i denna sena vintertimma. Men jag var just på Gudinnecirkel på Kristallrummet och dansade och mediterade och annat. Och i min meditation såg jag Vita Tara. Bara ett ögonblick. Jag vet inte vad Hon ville. Men kanske Hon har något att säga mig.
Temat för kvällen var Sophia.
Jag kände mig lysande som ett ljus, nej en strålkastare nästan. Som om ljuset gick som en pelare igenom mig. Och jag som längtat så efter ny energi. Kan Hon gett mig det idag?
Jag vet iallafall att jag vanligvis brukar sova kl 22. Och nu är klockan nästa 23 och jag är vaken och pigg. Men jag ska nog ta och bädda ner mig och ge mig lite healing. Ge världen lite healing. Skicka healing och kärlek till er, mina systrar. Då kommer jag kunna sova gott.

Öppna mig

2011-01-20T18:18:00.003+01:00

Vid mitt altare kallar jag på Avalons Lady. Jag ber Henne komma med sina krafter, sin djupa transformerande energi, sin starka kärlek och sin helande närvaro.
Jag ber Henne att hjälpa mig att öppna mig mer för Henne, så att jag kan veta vilken väg jag ska gå. Så att jag förstår. Så att jag kan göra mer gott.
Och Hon lyssnar. Men lyssnar jag på mig själv? Vad håller mig tillbaka? Rädsla? Trygghet? En omedveten vilja att inte ta nästa steg? Varför?
Kanske är jag mångalen just idag, men hela jag spritter av energi som inte kommer ut. I min meditation kan jag inte fokusera.
Kanske att skriva detta kan få ut lite av den frustration jag känner.
Jag vill öppna mina ögon, öppna min själ och mitt sinne. Jag är trött på att ligga i ide.

En påminnelse?

2011-01-11T09:17:00.005+01:00

Igår tog jag fram min Faery Oracle kortlek av Brian Froud. Det är nog min favorit av alla mina kortlekar, eller vad man nu kallar dem. De är lekfulla och fulla av visdom. Jag började blanda dem och korten hoppade hit och dit. Men sen hoppade två stycken ut.

Det första var Ilbe the retriever. Han tittar på mig med små, mörka ögon och ser rakt in i min själ. Han håller i en pärla. Han vill påminna mig och något som jag glömt bort, eller förlorat, En dröm kanske... Han vill påminna mig om att jag kanske kan göra något med den nu. Hittills har han hållit den i sin hand, som pärlan, men om jag vill ha den så kan jag få den nu. Det kan vara något som jag ska bringa fram i världen. Något som jag måste jobba för att skapa.

Men vad?

Det andra kortet hörde ihop med det tyckte jag. Det var The journeyman. Han är redo att kliva rakt in i det okända. Han frågar mig vad mina mål är. Vad vill jag?
Jag vet inte. Eller vet jag?
Han kommer med äventyr, självständighet och en vilja att lära mig nya saker.

Jag känner att jag måste hitta viljan att kliva ut i det okända. Det är bara då jag kan lära mig nya saker och utvecklas. Jag trodde det nya året skulle börja med en rush av energi och spänning inifrån mig själv, men min själ sover och vill inte vakna.
Och vad är det för drömmar jag har som jag kan bygga på? Jag har många men de känns omöjliga.

Jag måste dansa med älvorna. Jag måste väcka mig till liv igen så att jag kan se mig omkring och ta reda på vad som händer och deltaga i det! Jag vill vara full av entusiasm och energi. Viljan att göra mer än det jag gör.

Jag mår inte dåligt eller nåt nu. Jag känner mig bara avskärmad och finner ingen inspiration att göra något.

Jag mediterar och hoppas väcka mig själv till liv igen.

Tack för att du läser mina tankar.

Hela väven

2011-01-09T10:43:00.002+01:00

Inspirerad av Little Grandmother som de senaste veckorna skrivit om att sända healing till Moder Jord så har jag när jag gått och lagt mig gjort en visualisering. Jag ser gyllene trådar som går från mitt hjärta till alla hjärtan på alla andra människor som arbetar för en bättre värld. Jag känner kontakten mellan oss. Dessa gyllene trådar är energin som håller väven levande och frisk. Det är den som håller Moder Jord hel och kanske är det så att hon just nu behöver vår hjälp.

Meditation

2011-01-03T16:07:00.003+01:00

Jag följer Marianne Williamson på Twitter och häromdagen skrev hon detta:

- See angels landing in every war-torn region, flooding all hearts with such powerful love that no violence is possible. Hold image 60 seconds. -

Jag tyckte det var så vackert. Vilken bild! Jag visualiserar hur änglarna landar och vapnen läggs ner i förundran över dessa varelser så fyllda av villkorslös kärlek.

Jag ser hur deras hjärtan sprider ett ljus över jorden, från ett krigshärjat område till ett annat tills allt våld avstannat och det är frid på jorden.

Ingen kan i dessa varelsers närhet komma på tanken att skada någon annan.

Tänk dig. Visualisera du också!

En vacker tanke att starta 2011 med.

Välkommen in Rå!

2010-12-31T10:56:00.009+01:00

När jag öppnar en cirkel för en ceremoni har jag alltid kallat in Gudinnorna i de olika väderstrecken. Men efter att blivit inspirerad av min vän Kirsten som pratade om Skogsrået, Havsrået osv så kände jag att jag istället ville prova att kalla in dem till vår senaste ceremoni.

Jag kände mig så dragen till dessa jordade krafter och varelser att jag gärna ville bjuda in dem och kanske lära känna dem lite mer.

Det här står på Wikipedia om Rådare:
"Rådare, feminin form rå, är en samlingsbenämning på mytologiska väsen av olika slag, som råder och vakar över sina respektive objekt. Ordstammen rå är samma som finns i skogsrået, bergsrået, etc. (som vanligtvis betraktades som feminina, medan rådare kan vara av bägge könen). Samiskan har ett begrepp för liknande väsen som heter radie och i fornnordiskan fanns ráð. Också den gamla betydelsen av tomtar (eng. 'gnomes') kan räknas till rådarna.

I gammal folktro ansågs att alla föremål, djur och växter hade en rådare, eller "ande" som vakade över dessa, och man var mycket mån om att hålla sig väl med dem. En rådare associerades med en viss del av i första hand naturen och i folktron talade man därför om bergsrået, skogsrået och sjörået."

Så när vi samlats i cirkeln ute i snön för att fira Midvintern så tog vi varann i hand och jag kallade in Vindens Rå, Eldens Rå, Havets Rå och Bergets Rå. Det kändes starkt och det kändes jordat och grundat, som när jag kallar in Gudinnorna. Men det kändes annorlunda.Det kändes som om de kom fram, kom krypandes, flygandes och dansandes för att vara med oss och dela med sig av sina krafter och sin vishet från den djupa skogen. Jag tänkte att de kanske skulle kännas främmande eftersom jag inte talat med dem förut, men det gjorde de inte, utan det kändes som om de var en del av mig.

Jag tror att de tyckte det var lika härligt som vi tyckte att de var där och jag tror nog jag kommer kalla in dem i nästa cirkel också och jag ser fram emot att lära känna dem bättre!

Ett gott nytt år önskar jag er alla! Må ni alltid vandra i skönhet med Gudinnan!

Vinterkvinnan

2010-12-07T16:30:00.004+01:00

Nu har Vinterkvinnan oss verkligen i sitt mjuka, kalla, snöiga grepp! Jag känner både av hennes skyddande energi som är som bomull, som den mjuka snön utanför mitt fönster samtidigt som Benkvinnan tar sitt grepp om mig och rensar bort sånt som jag inte visste jag hade gömt i mina innersta vråer. Det kan vara smärtsamt, men om jag ger mig själv tid att gå igenom det så går det. Då vet jag att hennes visdom och hennes omfamning väntar mig. Det är som en ny initiering jag måste gå igenom. Saker måste skalas av, skalas av tills jag står naken, skälvande, skinande och stark i min egen kraft.
Jag känner mig ibland som ett litet frö som nu ligger inbäddat i jorden och vilar. Vinterkvinnan står vakt utanför mitt bo och låter ingen skada mig.

Jag njuter av varje snöflinga, varje soluppgång och solnedgång. Jag njuter av den mörka natten och de tindrade stjärnorna.

Det är en tid av stillhet, av lugn och tålamod, av att låta den stora Gudinnan visa mig vägen.
Jag andas och tar nästa steg.

GudinneTempel

2010-11-05T21:16:00.003+01:00

Ett GudinneTempel, iallafall för en helg planerar jag. Det blir inte förrens i vår, men jag vill skriva lite om det här bara så att ni ska bli lite inspirerade och för att jag ska känna att fröet gror!

Det blir i en lokal i Gamla Stan. Det kommer att vara öppet för allmänheten från fredag eftermiddag till söndag kväll. Jag kommer att erbjuda kvinnor som gör olika sorters Gudinnekonst, såsom tavlor, statyer, musik etc, att ställa ut i Templet. Kanske kommer det även finnas Tarotläggning.

Det kommer trummas och sjungas. Det kommer att mediteras. Det kommer att finnas information om Gudinnan och andra arrangemang så som kurser och ceremonier. Det kommer att vara en plats dit man kan komma för att hylla Gudinnan eller för att lära sig mer om Henne. Man får även komma om man bara är nyfiken på vad som försigår där nere i källaren!

Jag hoppas att det blir början på något regelbundet!

Den Tyska Gudinnekonferensen

2010-10-28T21:26:00.005+02:00

Förra veckan åkte jag till Tyskland för att hjälpa till att organisera den Tyska Gudinnekonferensen. Jag var en av ceremonialisterna som skapade ceremonierna, och jag höll en workshop om Freja.
Jag var lite nervös och undrade hur det skulle gå och hur det skulle bli. Det här var ju det största ansvaret jag någonsin haft: att hålla energin tillsammans med mina Prästinnesystrar för en hel konferens. Vi hade tidigare via mejl bestämt upplägget för de flesta ceremonierna, men att vara där och verkligen åkalla energierna var något jag verkligen ville göra bra. Jag ville skapa den bästa upplevelsen för deltagarna som jag kunde.

Jag undrade hur det skulle bli. Men så fort vi började med öppningsceremonin och kallade in Gudinnorna på det Tyska Gudinnehjulet kändes det som om allt föll på plats. Det var inget att vara nervös för. Jag hade landat. Vi skapade magi. Vi sjöng, dansade och trummade och njöt av varandras och Gudinnans närvaro.

Dagen efter var det dags för min workshop. Åter igen kände jag mig lite nervös. Jag visste inte hur många som skulle komma. Jag visste inte om det jag planerat skulle bli bra. Skulle vi känna Frejas närvaro? Skulle deltagarna tycka att det var bra?
Men tänk er att 15 personer kom! Varav en var Kathy Jones, min lärare från Prästinneträningen! Jag var hedrad!
Och det gick jättebra! Vi pratade, dansade och sjöng, flätade våra intentioner och önskningar, och mötte Freja i en visualisering. Jag var så hedrad över att ha fått chansen att dela den upplevelsen med så många medsystrar. Det blev en underbart lyckad workshop! Och Kathy var så stolt! ;)

De följande dagarna fylldes av fler ceremonier och workshops. Kathy Jones höll en workshop där vi helade våra djupa sår som skapats av att leva i ett patriarkalt samhälle, och hon tog oss tillbaka genom livet till gömda och glömda minnen. En transformerade och utmattande eftermiddag.

Samhainfirande blev det på lördagkvällen och den slutade med sång, trumma och vild dans! Underbart!

När det var dags för avslutningsceremonin var vi alla ganska trötta men glada. Inte över att det var slut, men över att vi skapat något riktigt starkt och magiskt tillsammans. Vi hade knytit nya vänskapsband och fått chansen att skapa ceremoni med Prästinnesystrar både från vår egen och från andra traditioner.

Vilken upplevelse. På måndagmorgonen var det dags att ta tåget tillbaka till Hamburg och flyget vidare hem. Jag stod på tågstationen i Hademarschen. Månen sken innan den vitnade när morgonsolen kom upp, och en regnbåge kom fram på den blåa hösthimlen.

Mot Gudinnekonferensen i Tyskland!

2010-10-16T16:56:00.006+02:00

Vid Stensjön, Haninge

Jag har känt mig lite si och så de senaste veckorna, som jag skrev om i förra inlägget. Det har varit mycket oro i mitt liv och det har tagit på min styrka.

Men idag var jag ute i Ågesta och sprang. Där är jag omgiven av vackra höstfärgade träd, hästar, fåglar, sjöar och några få människor. Där hittar jag mitt lugn. Där hittar jag styrka i kroppen och själen.

Och på onsdag åker jag till Tyskland för Gudinnekonferensen som organiseras av min kära vän Joanne Foucher. Jag är en av ceremonialisterna och ska även hålla en workshop om/med Freja. Det ska bli så kul att träffa mina Systrar, både nya och gamla vänner och hylla Gudinnan i några dagar.

Jag både ser fram emot det och är nervös. Jag vill ju göra ett bra jobb. Men jag försöker tänka att jag gör ju inte vad jag gör för någon annan än Gudinnan. Och Hon vet att jag gör mitt bästa. Jag behöver inte imponera på Henne, för Hon känner mig.

I denna tid när Samhainenergierna växer sig starkare är det en tid för mig att ta bort skalen, lagrerna av skydd och det kan göra ont. Det kan göra att jag känner mig sårbar. Men jag vet att Hon håller mig säker och kommer visa mig ljuset igen.

Och jag vet att konferensen kommer vara ett stort ljus för mig! Vilken ära det är att vara en av de inbjudna Prästinnorna! Vilken ära det är att ta med min Frejas Flamma! Vilken ära det är att i fyra dagar få fördjupa mig i Gudinnan, i mina Systrar och mig själv! Vilken ära det är att få sjunga, dansa, skratta. gråta tillsammans med andra kvinnor och män som känner likadant som jag.

Vilken ära!

En höststorm

2010-10-14T15:57:00.003+02:00

En höststorm river i träden utanför mitt fönster. Jag vill att den ska storma in i mig. In och riva ut det som jag inte längre behöver. Rensa och rena mig på djupet.
Jag satt vid mitt altare och visste inte ens vad jag skulle säga. Vad vill jag? Var är jag? Vem är jag? Allt känns förvirrat.

Jag älskar hösten och kan se hur vackert det är, men det känns inte i hjärtat.

Jag vill vakna upp igen och veta vad mitt nästa steg är. Jag vill ha ny kraft och styrka. Jag vill ha en höststorm med klara, vilda vindar som lyfter mig upp och låter mig virvla som ett löv ner till den grundande Moder Jord.

Wendy Rules "Deity" - Musik för nymånen!

2010-10-07T21:02:00.001+02:00

Wendy Rule

2010-10-04T19:31:00.016+02:00

Jag tycker det är dags för ett inlägg om Wendy Rule. Jag läste först om hennes musik i den Australiensiska tidningen "Witchcraft" när hennes andra skiva "Deity" kom ut 1998 och blev genast intresserad. Jag bodde i Newcastle i Australien och det fanns då det en liten "new age" butik på en bakgata i stadens kärna, och det var dit jag gick för att se om de hade skivan. De hade inte "Deity" inne, men Wendys första skiva "Zero" fanns, så jag slog till! Det var första gången jag köpt en skiva utan att ha hört något av artisten, men det var nog älvorna som guidade mig för, oj, vilket fynd det var! På hennes hemsida beskrivs den såhär:

"Wendy Rule’s debut album Zero is a visionary journey into the world of light and shadow. Dreamy, percussive and lush, the listener is transported through a cinematic landscape of Myth and Magic. Each song is an exploration of Wendy’s personal journey as a practicing Pagan Witch, offering a level of depth and wisdom rarely experienced in modern music."

Några veckor senare fick de in hennes andra skiva, och jag kunde såklart inte låta bli. Jag var fast! Hennes röst är sensuell, djup och mäktig. Hennes texter tar mig in i mig själv på ett sätt som inte mycket annan musik gjort. Jag kan dansa i timmar till hennes magiska musik.

"When the moon is lit
On her Eastern side
And I slowly am centering, centering
When my blood is pulled
With the waning tide
And I fall and am willingly entering Night,
the dark, the womb that’s hollow
Its here I’ve found a voice to follow
I am the maiden
I am the mother
I am the crone"
från "Deity"

Hon skriver om sitt liv, om glädje, sorg, sensualitet, sexualitet, om Gudinnan, om naturen och elementen. Som det står på hennes hemsida: Hon väver samman musik, myter och ritualer som tar sina lyssnare på en resa som både är djup och passionerad.

Jag hade turen att se henne när hon spelade i London för några år sen.

Wendy Rule har släppt 6 underbara egna skivor, plus en jazzskiva och några andra där hon samarbetat med andra musiker. Av de rekommenderar jag "Deep in the faery forest" som hon skrivit med Gary Stadler.

Mina favoriter av hennes skivor är "Zero", "Deity", "Wolf sky" och hennes senaste "Guided by Venus".

Ni kan hitta henne på www.wendyrule.com där ni även kan lyssna på hennes musik.

Vårt första Årstidsfirande tillsammans!

2010-09-28T19:19:00.009+02:00

Ja, det var inte vårt första, men det var det första jag och Kirsten planerat tillsammans! Vi samlades runt två tiden för att presentera oss för varann och dricka en kopp te. Och det kom fler än jag hade trott! Vi var 11 stycken kvinnor som träffades i Gröndal denna hösteftermiddag i september för att fira Höstdagjämningen och hylla Gudinnan.

Vi hade bett alla som ville att ta med sig något till ceremonin och de hade de flesta gjort. Det var dikter, sånger och danser som vi skrev upp på en lista och planerade in i ceremonin.

Sen gick vi ut till platsen bakom huset (som kan vara en gammal fornborg!) för att dekorera och göra iordning och tända elden.

När vi var redo öppnade jag cirkeln och ceremonin började. Vi dansade spiraldans och sjöng olika Gudinnesånger, vi dansade till Seijas trumma, vi njöt av dikter, skålade med hemgjord fläderbärsdryck och funderade över balans i våra liv.

Sen stängde jag cirkeln och vi lämnade en gåva till Moder Jord på den stora stenen som tack för skörden och för att vi fick använda denna vackra plats och som tack för allt vi har i våra liv.

Sen var det dags att städa upp efter oss och gå in i värmen och njuta av vårt knytkalas. Vad härligt det är att kunna träffas och tillsammans hylla Gudinnan, och att träffas och knyta nya kontakter!

Jag är så tacksam för att jag äntligen, tillsammans med Kirsten, börjat skapa dessa ceremonier på en större skala. Jag har ju skapat ceremonier förut, både själv och på till exempel Gudinnekonferensen i Glastonbury. Men nu är det nytt. Det är här där jag bor. Jag har fått ta steget och stå upp i min egen kraft!

Jag är så tacksam till er alla underbara kvinnor som kom i lördags! Det var också så härligt att vi alla hjälptes åt! Det är så mycket vi alla kan! Det var en av de saker jag och Kirsten tyckte var viktigt: att alla ska kunna känna sig delaktiga i firandet.

Jag tackar Gudinnan för detta nya. Jag tackar för att Hon finns i mitt liv och att Hon ger mig styrka att skapa.

I älvornas skog...

2010-09-22T20:54:00.005+02:00

Det dirrar och durrar i mig! Så känns det! Det finns ju inte ens ord. Så jag fick hitta på. Jag har tråkigt. Känner mig rastlös. Känner att jag vill något som jag inte kan ta fasta på. Kan det vara månen? Kan det vara Höstdagjämningen? Är det vågskålen som snart ska slå över?

Jag andas... Jag försöker slappna av till Wendy Rules vackra röst sjunga om älvorna. Jag sluter ögonen och ser mig själv vandra på dimmiga stigar...Dansa fram..Nu ler jag.. Kan jag skratta? Ja, det kan jag. Jag kan dansa och skratta med älvorna. Frihet och lättnad. Jag andas...

Jag släpper dirret. Jag släpper durret. Jag lämnar det rastlösa bakom mig och kliver in i älvornas skog. Jag andas...

Här vill jag stanna...

Årstidsceremonier i Stockholm

2010-09-04T08:23:00.004+02:00

Äntligen blir det verklighet! Jag behövde en medsyster som kompletterade mina talanger. Och det hittade jag i Kirsten. Vi satt igår och bokade in datum för hela året då vi ska ordna och bjuda in till Årstidsfirandeceremonier!
Vi vill både ha tid för att mötas och prata och sen göra en ceremoni tillsammans. I början kommer vi att planera stommen för ceremonin, men i framtiden kanske andra vill dela med sig av sina erfarenheter och sin kunskap och det är vi öppna för. Varje gång kommer vi även att erbjuda deltagarna att ta med sig något till ceremonin, en sång, dikt, dans eller liknande som de kan dela med sig antingen i ceremonin eller efteråt.
Vi vill att alla ska känna sig delaktiga! Vi vill knyta kontakter! Vi vill hylla Gudinnan och Moder Jord och Årshjulet! Vi vill visa att när jorden snurrar så snurrar vi med. Vi vill inte stagnera utan röra oss med universum.
Vi samlas, kvinnor och män. Vi stärker energin och sprider kraften ut i världen.
Den första ceremonin är den 25 september i Gröndal i Stockholm. För mer information gå till min hemsida nemetona.se. Om du vill ha mejl med information om ceremonierna gå till min Kontakt sida där och mejla mig så skickar jag information allt efter som.
Jag tycker det här är så spännande! Jag hoppas ni tycker det också!
Jag känner hur det sprakar i väven!

Underbara regn

2010-09-02T21:05:00.005+02:00

Att njuta av ett underbart höstregn fastän kläderna blir blöta och jag börjar bli kall.
Jag kan njuta för jag vet att jag bara har 10 minuter att gå innan jag är hemma och kan sjunka ner i ett varmt bad. Jag vänder mitt ansikte mot himlen och andas in doften av regn och jord. Regndropparna rinner ner längs mina kinder och jag ler.
Vilken gåva det är att leva i nuet och vara närvarande nog att kunna njuta!

Inre styrka

2010-08-31T20:58:00.004+02:00

Ibland känns det som om min personliga utveckling går framåt med stormsteg. Så som på våren förra året då jag lärde mig så mycket om att leva i nuet och med kärlek. Sen i våras tyckte jag att jag tog flera steg bakåt igen när jag jobbade i en miljö som jag upplevde som ganska negativ. Men under de senaste månaderna har jag hittat tillbaka till nuet igen. Jag har stannat upp och njutit av allt! Träden, dofterna, min kropp, min familj och mina vänner, ja allt som man kan njuta av. Jag har lärt mig ännu mer om tålamod och acceptans.
De senaste veckorna har jag, förutom bön och meditation, även använt mig av affirmationer vilket har givit mig ett nytt inre lugn. Ångest och oro över vissa saker har nästan helt försvunnit och jag har kunnat ta allt som det kommer. Jag har hittat en inre styrka som gjort att jag åter igen känner mig stark och stolt.
Jag har även många idéer och önskningar om hur jag skulle vilja arbeta med Gudinnekurser och ceremonier i framtiden och jag hoppas att det ska bli verklighet. Jag måste lära mig att det kanske tar lite längre för mig än för andra att manifestera. Men det har det gjort hela mitt liv tror jag, så det är nog OK. Även om jag ibland blir avundsjuk på andras gåvor och manifestationskraft. Men det är inte en negativ avundsjuka. Jag blir även inspirerad och glad! När vi manifesterar i kärlek stärks väven och vi kan alla bli starkare! Jag finner styrka i mig själv, ni ger mig styrka och jag hoppas att jag kan ge er styrka också.

En framtid i Kärlek

2010-08-20T19:51:00.003+02:00

Jag blir så inspirerad av er mina systrar! Såsom förra helgen då jag var på Gudinnefestivalen ute i Järfälla. En helg i sällskap med Gudinnekvinnor. En helg då vi kunde träffas, prata, lära känna varann och knyta nya kontakter inför framtiden.

Att träffa kvinnor som inte konkurrerar utan stödjer varann och vill skapa en bättre framtid för oss alla. Som vill och vågar leva i kärlek. Som står upp för Gudinnan och sig själva, och där möts vi.

Kvinnor som vågar kämpa för att leva från hjärtat.

Vi planerar för fler träffar och större festivaler. Vi vill synas. Vi lyser med vår inre vetskap om att Gudinnan är här, att vi kan leva ett liv i kärlekens tecken och att det förändrar världen.

Ceremoni bland folk

2010-08-20T19:45:00.005+02:00

Idag har jag haft glädjen att träffa min underbara vän Linnea som inspirerar mig på så många sätt. Vi träffades idag eftersom vi inte kunde åka till Gudinnekonferensen i år. Eller, ja, vi träffades ju för att vi tycker om att träffas!! Men jag hade också planerat en liten mini-konferens, bara för oss.

Det var en ceremoni där vi först renade oss med de fyra elementen. Vi renade varann med rökelse, vi gav sånt vi inte ville bära med oss till vattnet, vi släppte gamla mönster till stenarna och eldade upp det som hindrade oss från att leva passionerat. Sen berättade vi allt vi älskade med oss själva. Det är något jag verkligen rekommenderar! Det var väldigt upplyftande och rörande, både att prata och att lyssna.

Efter det tog vi garn och flätade vi in alla våra önskningar vi har om energierna vi vill ha in i våra liv, speciellt de Röda energierna som har att göra med kärlek, passion, styrka,... Och vi avslutade med att lämna en gåva till Gudinnan.
Allt detta mitt bredvid gångvägen på Djurgården! Jag vet inte om någon undrade vad vi höll på med, men det tänkte jag iallafall inte på då!

Att lita på livets process

2010-08-10T14:28:00.009+02:00

Ända sen jag började min Prästinneträning för 9 år sen har jag alltid fått rådet att lita på processen. Lita på Gudinnan. Att lita på att allt händer så som det ska hända. Och jag har verkligen försökt. Jag har bett om, och önskat, att våga släppa taget och bara lita på livet. Men jag har inte riktigt vågat. Jag har helt enkelt inte litat på att allt ska bli OK. Och då kanske det inte är konstigt att jag känt mig låst eller fast ibland. Och detta att inte lita på livets process tror jag har skapat mycket av den ångest jag ofta kämpar med.

Igår tog jag fram Louise L Hays bok "Heal your life" och började titta efter passande affirmationer. Då upptäckte jag att de tre saker jag titttade på hade ungefär samma ord i affirmationerna. Jag upptäckte att det hänger ihop.
Det handlade just om lita på livets process. Och det är ju samma sak som att leva i nuet. Att lita på att allt är OK om en minut, om en dag, om en vecka. Och även om det inte är OK så kan jag hantera det då. Det behöver jag inte försöka hantera i förväg, för det går inte. Det jag kan göra för att hantera det bättre är att vara här och nu. Att öppna upp mig för Gudinnan. Att veta att jag är här. Hon är här. Vi är nu. I evigt tid och rum. Ingen separation.

Dessa affirmationer hjälper mig mycket. Det kan tyckas som en enkel KBT liknande lösning att säga dessa ord till mig själv och, vips, så blåser problemen bort. Men jag tror att för mig fungerar de på ett djupt plan. Jag påminner mig själv om hur det är. Jag påminner mig själv om att jag kan. Att jag inte behöver oroa mig.

Jag tog mig också tid att prata med mitt Inre barn och mitt ego som var fyllda av ångest. Jag sa att jag hörde dem. Men berättade för dem att just nu hjälpte det mig inte att känna så. Jag tackade dem för sin oro för mig, men bad dem lägga sig ner och sova en stund och kanske vakna upp senare. Jag tror det är viktigt att uppmärksamma dessa känslor, men också viktigt att inte låta sig sköljas med i dess virvelvind och ner i djupet och identifiera sig med dem. Det gör ingen nytta. Det är inte lätt att inte svepas med, men det går oftast.

Att vandra på denna jord som Prästinna är för mig att hela tiden försöka öppna upp för universums energier, att försöka förstå mig själv bättre, att försöka ge kärlek och förståelse till alla, att genom att bli den bästa människa jag kan sprida denna energi till andra. På detta sätt kommer jag även närmare Gudinnan och kan känna Henne, se Henne och höra Henne. Att lita på Henne och lita på att Hon visar mig vägen. Men då måste jag ju öppna ögonen, ta bort händerna från öronen och våga ta klivet ut från klippan. Jag vet att Hon fångar mig om jag faller.

I love and approve of myself and trust in the process of life. I am safe.

Träden, mina vänner

2010-07-29T19:21:00.005+02:00

Det är faktiskt inte förrens i år som jag verkligen med hela min själ förstått att träden är mina vänner. Jag har vetat det rent intellektuellt tidigare. Men i år skedde en sorts förändring. Nu SER jag dem. Jag har förstått att vi är likadana. Förutom att jag just nu är människa och de träd.
Det som gjorde att jag ville skriva om det var att jag på väg till tunnelbanan går förbi några träd som nu känns verkligen familjära. Det känns tryggt att veta att de står där. Att de varje dag jag går förbi står där och sträcker ut sina armar mot mig, över mig, som om de vill hålla om mig. Och kanske är det det de vill. De vill ge kärlek. De är aldrig arga. Så till och med när jag mår dåligt så ser de på mig med sin villkorslösa kärlek och vibrerar med lugn och glädje. Jag kan alltid ta ett andetag när jag går under dem och ta emot deras kraft, och ge dem tillbaka av min tacksamhet. Tacksamhet över att de finns där. Tacksamhet över att jag funnit nya vänner.

En så stark längtan!

2010-07-27T18:49:00.004+02:00

Den här veckan är det Gudinnekonferens i Glastonbury. Jag har varit där varje år sen jag började min Prästinneträning 2001 och det har blivit en av höjdpunkterna på mitt år. Det är då jag får träffa vänner som jag bara träffar då. Jag får njuta i en vecka av ceremonier, workshops, sång och dans i Gudinnans ära.
Men i år kan jag inte åka. Och det gör så ont! Jag trodde mest jag skulle vara avundsjuk, men att det skulle göra så här ont kunde jag inte ana. Mitt hjärta och min själ skriker.
Årets tema är Kärlekens Gudinna. Kanske är min smärta en del av det. Att känna sådan kärlek för mina Gudinnesystrar och bröder. Att känna sådan saknad. Att mitt hjärta slits i bitar och ligger öppnat. Kanske kommer en ny insikt från allt detta.
Jag hoppas och tror det. Jag vet att Gudinnan är med mig och att jag i Hennes hjärta är nära mina systrar och bröder. Tid och rum existerar inte där. Men just nu vet jag att jag inte är i Glastonbury. Och det gör ont.
Igår gick jag ut i skogen, och då kom den här sången ur mig:

I sing for my Avalon sisters
I call out for my Avalon tribe
In my heart and your heart we are together in the Goddess
Even though at times we are so far apart

I cry for my Avalon sisters
I yearn for my Avalon tribe
From my heart to your heart we are sisters of the Goddess
And the distance can not keep our love apart

I send love to my Avalon sisters
And blessings to my Avalon tribe
Through time and through space we are connected by the Goddess
And are always together in Her heart.

Att vara förändringen

2010-07-16T22:32:00.005+02:00

Jag andas in energin från träden, som är mina vänner. Jag andas in naturen och andas ut och ger tillbaka. Jag ger kärlek, närvaro, styrka och tacksamhet.

Jag kan vara förändringen. Jag är förändringen! Det är allt som behövs. Men jag dras in in samhällets trend att vilja synas, att bli uppskattad, att bli beundrad kanske?
Men jag kan ju GE utan att tvinga folk att ta emot. Jag kan ge utan att lägga det i knät på dem. Bara ge. Ge energi ut, kärlek från mig. Behöver inte vänta på att andra ska tycka att jag är bra. Bara ge, ge ge med kärlek.

Jag behöver inte ta eller få energi från andra för att veta att jag duger. Energin flödar fritt genom mig, genom naturen och universum. Vad mer behöver jag? Jag har kärlek. Jag har vänner och familj. Jag har Gudinnan.
Allt.

För om jag är förändringen så gör jag det jag kan. Det är allt som behövs, för energin som kommer ur det är mer än allt.

Att veta att det jag är, det jag vill kan hjälpa förändringen. Min personliga och andliga utveckling är ett sätt att förbereda mig inför förändringen som jag tror håller på att ske på jorden. Och jag hoppas också att mitt sätt att vara, att leva i kärlek, även kan spridas till andra.

Jag andas in energin från träden, som är mina vänner. Jag andas in naturen och andas ut och ger tillbaka. Jag ger kärlek, närvaro, styrka och tacksamhet.

Avalon

2010-07-13T10:25:00.010+02:00

Förra veckan var jag i England och spenderade tre dagar i Glastonbury. Att komma dit är som att komma hem för mig. Varje gång jag kommer med bussen från Bristol och jag ser Toren för första gången fylls mitt hjärta av tacksamhet och kärlek. Tacksamhet för att jag blivit kallad av Avalons Lady, tacksamhet för allt jag lärt mig genom mina tre år i Prästinneträning där, och för allt jag lärt mig genom att fortsätta leva mitt liv med Avalons energier och Gudinnan. Jag började min träning i oktober 2001 och hade ingen aning om hur transformerande det skulle bli. Sen jag slutade det tredje året 2004 har jag fortsatt att komma tillbaka till Glastonbury minst ett par gånger om året. Jag var stödperson åt de som gick första året med start 2004, vilket var underbart eftersom jag då fick möjlighet att gå igenom det en gång till!
Jag har även hjälpt till med ceremonier på Gudinnekonferensen och på initieringar.

Men det här var första gången jag var där på semester! Det var som en pilgrimsresa. Jag hade inga måsten, inga tider att passa. Jag kunde gå runt och njuta. Första dagen gick jag upp på Toren. Jag mediterade, jag njöt av utsikten och stillheten. På eftermiddagen gick jag till Chalice Well där jag spenderade några timmar. Det är en väldigt speciell plats för mig eftersom min dedikeringsceremoni efter första årets träning gjordes där.
Jag satt vid brunnen och bara andades... Jag öppnade mig för energierna... Det är en så vacker plats. Jag gick sen och lade mig under ett träd och fortsatte njuta!

Dagen efter gick jag till det jag kallar "the fairy grove", en liten samling träd på sidan av Toren, dit inte många går. Jag är säker på att det finns naturandar, älvor, eller vad man kan kalla dem där! Och det var här jag gjorde min ceremoni för min grupp vid tredje årets slut.

Under de tre dagarna passade jag på att ta foton som jag tänkte använda till min Avalon workshop i oktober. Mitt mål med den workshopen är att både berätta lite om Glastonbury/Avalon, men mest att genom att kalla in energierna få deltagarna att komma i kontakt med dessa starka krafter och med Avalons Lady, som lärt mig så mycket under åren.

Jag bodde hos min vän Annabel som jag gick första och tredje året med. Vi har känt varandra så länge och varit med när vi gått igenom de mörkaste och de ljusaste perioderna i livet. Vi har sett varandra förändras och bli starkare och kan prata om allt.

När det var dags att åka tillbaka till London kände jag mig sorgsen, men ändå så lycklig över tiden jag spenderat i Glastonbury. Och jag är för evigt tacksam för att Avalons Lady kallade mig och att jag hörde Henne.

Sommarsolståndet

2010-06-21T18:36:00.012+02:00

Idag är det Sommarsolståndet. Liksom förra året firar jag ensam med en ceremoni och visualisering nere vid Magelungen, sjön som ligger bara 5 minuter härifrån. Det är så vackert här. Tänk att det finns stora skogar, sjöar, ängar och annat vackert bara 20 minuter från Stockholm C!
Efter frukost ställde jag mig vid mitt altare och kallade in Gudinnorna på Brigit-Anas årshjul, eller öppnade cirkeln, som vi kallar det. Sen packade jag min väska med min bägare, en snäcka, min lilla jade-delfin, lite torkad lavendel blandat med rosenblad som jag skulle använda som offergåva.
Jag gick ner till sjön och hittade en fin plats på en bergshäll där jag satte mig och plockade fram mina saker från altaret. Jag kallade in Domnu igen och gick in i en visualisering. Det här är vad jag skrev efteråt:

Vid vattnet. Domnu möter mig. Hon tar mig i handen och vi dyker ner i djupet.
Lita på mig. Lita på dig! säger hon. Vi simmar djupare.
Tillslut vågar jag släppa hennes hand och simma själv. Vi flyter, glider, snurrar, dansar. Hittar leken och glädjen.
Vi simmar i bäckar, hoppar över stenar, inga hinder för oss.
Det blir en lek.
Hoppa, flyga, dyka. De stora tsunamivågorna simmar vi under.
Jag tappar koncentrationen...
Hon lägger händerna runt mitt ansikte.
Var här nu! ropar hon.
Jag är här Domnu. Jag är nu.
Fyll mig med din styrka. Din lekfulla flexibilitet.
Och jag flödar som du.
Jag dansar likt vatten
i spiraler runt, runt
och jag hör ditt skratt klucka i mina öron.

Mitt i visualiseringen hörde jag ett ljud från sjön. Jag tittade upp och såg att en fisk just slagit eller hoppat.
Eller kanske var det Domnu som vinkade?

Att värdesätta mig själv

2010-06-14T16:17:00.005+02:00

Just nu går jag igenom en lärorik tid när det gäller att värdesätta mig själv, mitt arbete, min kunskap, mitt skapande. Jag har själv satt igång det. Omedvetet såklart! Men nu är jag i en situation då jag fått fundera över om jag har värderat mig själv och mitt skapande för lågt. Och det har jag.
Jag gör ju Gudinneskulpturer och har hittills tagit ganska låga priser eftersom jag så gärna ville att folk skulle köpa dem. Jag har dock ibland funderat över hur massproducerade skulpturer kan säljas för närmare 300 kr i butiker när jag har tagit mellan 150-220 kr för mina handgjorda kvinnor. Men jag har inte vågat höja mina priser för att jag varit rädd för att stöta bort mina kunder.
Men nu, efter veckans uppvaknande, känner jag att det är dags att sätta ett riktigt värde på mina Gudinnor, och således på mitt eget arbete. Och mig själv!
Imorse när jag skrev om det gjorde det ont i hjärtat av kampen inom mig. Nu skrev jag om det igen i ett mejl och då fick jag en bild där jag såg en kvinna (mig?) sträcka på sig och le när en liten gnista tändes i hennes hjärta. En gnista av värde, av stolthet, av tillfredställelse.
Ändå känns det inte helt lätt. Det känns rent utav svårt! Men rätt.
Men jag tror att det här är ett stort steg för mig som jag måste ta för att lära mig att värdera mig själv högre i alla sammanhang. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om hur detta mönster speglar sig i mitt liv, men det får bli en annan gång!
Jag kommer be Gudinnan om styrka och vägledning och hoppas kunna finna ro i mitt beslut. Och det känns som om jag kommer göra det. Det är väl mitt ego som kämpar emot. Men jag ska lyssna på mitt hjärta, min själ och Gudinnan. Då kan det inte bli fel.
Med varje steg
Fot framför fot
Vandrar jag på stigen
Jord mellan mina tår
I kontakt med helheten
Jag vandrar framåt
Med kraft
Med gnistan
I styrka och skönhet

Domnu, ny måne och inspiration

2010-06-12T20:25:00.007+02:00

Det har regnat. Igår kändes det svårt att hålla humöret uppe. Inte på grund av regnet, men det kändes bara tungt. Så jag gick till mitt altare och dekorerade det till Domnus ära. Jag tog fram min delfin i jadekristall, min bägare som jag fyllde med regnvatten och några andra saker. Jag plockade bort det som jag haft framme för Beltane. Nu är det Domnu, Vattnets Moder som jag hyllar.
Jag kallade in Henne och bad Henne hjälpa mig att sluta kämpa emot vad det än är jag kämpar emot. Jag bad Henne hjälpa mig att, liksom Henne, flyta, strömma, bubbla utan svårigheter. Att inte fastna, att inte ta saker så allvarligt. Jag kände efter hur det skulle kännas att vara vatten, att flyta förbi problem eller oro liksom en smekning. Att se att de finns, men inte behöva låta de stoppa mig.
Idag skapade jag en sång åt Henne.

Sång till Domnu
Domnu
Mother of Water
Lady of the Lake
You are my Queen of the Deep

Emotions running through me like a raging, roaring river
And your rain drops fall upon me like a gentle lover´s touch

Domnu
Mother of Water
Lady of the Lake
You are my Queen of the Deep

I open up my heart to you
I let your waves embrace me
And I thank you for your blessings
And the healing that you bring

Det är också ny måne och jag känner hur jag dragits inåt i mig själv. Det kan kännas jobbigt för mig ibland, och jag stretar emot. Fastän jag vet att visdomen finns i att följa med på resan till vad det än är...

Och inspiration finns... Anne Elmbergs bok om Kvinnocirklar som jag just beställt och ser fram emot! Manitoba Goddess festival i Canada som min kära Gudinnesyster Kirsten organiserar tillsammans med några andra starka kvinnor.
Ravenstars alla kurser och inspirationskvällar...
Ja det finns så mycket att bli glad över!
Jag känner att jag vill så mycket. Jag ber Domnu om hjälp att följa mina känslor, att flyta som Hon gör runt det som känns svårt, att inte hålla mig fast i stenarna i bäcken utan bara bubbla förbi, att leka, att dansa, att skratta och gråta med er mina systrar och bröder. Jag hoppas vi möts snart.

Att hinna med...att ge mig själv tid...

2010-06-02T20:08:00.004+02:00

Det var så länge sen jag skrev nu! Jag tänkte skriva att tiden har rusat iväg, men det har den inte. Jag har bara inte tagit mig tid att efter jobbet sätta mig ner och skriva. Det är en så underbart vacker tid just nu med blommor, de blommande träden och de gröna löven. Jag försöker att verkligen medvetet njuta varje dag genom att titta, se det vackra, Gudinnans skrud och magi runt omkring mig. Jag andas in luften, fylld med Hennes kraft och känner de olika dofterna överallt. Jag slappnar av och går lite långsammare och känner vinden mot min hud, i mitt hår. Jag ser Moder Sol, Sunna högt på himlen välsigna mig varje morgon när jag går till tunnelbanan kl 6.45! Jag känner Hennes varma närhet och öppnar mina porer och mitt hjärta och låter Henne fylla mig.
Jag har i denna ljuva tid skapat en sång till Freja som kom till mig eftersom jag ska hålla en workshop i Tyskland (därför är den på Engelska) på en Gudinneretreat i oktober senare i år så jag avslutar mitt inlägg med den. Om eller när vi ses kanske jag kan sjunga den för dig?
****************
Freja, Oh Freja
Maiden, Lover, Mother, Crone
Freja, Oh Freja
I feel you in my blood and in my bones

You are passion
You are wildness
You are Warrior Woman
You are love
flowing through me

You are passion
You are wildness
You are Warrior Woman
You are Love
Flowing through me
******************

Må Freja vandra med er

En idé föds...

2010-05-09T19:31:00.005+02:00

För någon månad sen mejlade min kära vän Linnea mig och frågade om vi inte skulle träffas i sommar och göra lite ceremonier eftersom vi båda kommer missa Gudinnekonferensen i Glastonbury i sommar. Det tyckte jag lät som en strålande idé!
Jag tittade i programmet för konferensen och började fundera på idéer på ceremonier vi kunde göra. Plötsligt fick jag en tanke.. Kanske skulle vi också bjuda in andra Gudinnesystrar! Eftersom Linnea i det första mejlet kallat det för en minikonferens så kanske det kan bli en!
Det har varit intressant att följa min egen reaktion på detta. Först en ivrig spänning, sen tvivel på mig själv, inspiration, sen en säkerhet på misslyckande, sen att lyssna på mitt hjärta och känna att det är rätt, och sen mer oro blandat med pirr!
Mitt ego är så rädd för att "misslyckas". Men att misslyckas går inte. Det finns inte! Det enda jag vill göra är ju att träffa min underbara vän Linnea och, om vi har tur, några fler underbara kvinnor, och spendera en magisk dag tillsammans! Det kan ju inte misslyckas!
Jag skulle just skriva nästa mening...Mitt hjärta sa: Jag har bestämt mig för att genomföra detta. Och mitt ego sa: Jag tror jag har bestämt mig!
Jag ler.... Tänk så lång tid av mitt liv som jag styrts av egot och lyssnat på röster av tvivel och "tänk om..."
Idag kände jag att jag verkligen saknar kvinnocirklarna som jag träffade regelbundet genom min Prästinneträning, och sen min terapeututbildning. Där fanns det alltid tid att prata, dela med mig, lyssna, vara och lära mig mer om mig själv. Nu när jag inte har det tappar jag ibland tråden och faller tillbaka i gamla mönster. Men jag läser, mediterar, affirmerar och planerar... Jag står på mina ben på jorden. Jag kan manifestera! Jag kan ta klivet. Jag har tagit klivet!
Och blir ni, mina kära systrar också inspirerade av tanken att mötas en dag här i Stockholm för ceremonier där vi hyllar Gudinnan och oss själva som vackra, starka kvinnor så kan ni gärna höra av er så återkommer jag med datum och mer info. Ceremonierna kommer att vara öppna för alla. Donation är välkommet, men inget krav.
För det blir av! Den här bloggen har gett mig styrka och mod. Varje gång jag läser era kommentarer blir jag så glad! Tack för att ni är här! Tack för styrkan ni ger mig! Tack för att ni finns.

Heliga Gudinna, på vars jord vi vandrar
Fyll mig mer din styrka
Din kraft
Jag andas in dig
Ditt blod flyter i mina ådror
Med dig vid min sida
skapar jag
manifesterar jag
Kan jag vara den jag är
Och vandra i skönhet
i möten med mina systrar och bröder.

Beltane

2010-05-01T19:25:00.003+02:00

Jag har suttit här och funderat på vad mitt inlägg ska handla om. Jag kände bara att jag vill skriva eftersom det är Beltane! Jag har haft en insikt denna vecka som handlade om att jag plötsligt förstod att jag väntar på att världen ska be mig om mina tjänster. För det känns ju lättare än om jag själv ska ta steget och erbjuda, för då finns ju den gamla rädslan om att bli avvisad!

Men samtidigt som insikten kom förstod jag ju att hur ska världen veta att jag finns om jag inte berättar det? Jag tror att det var viktigt för mig att förstå detta. Så att jag vet att det "bara" är rädslan som blockerar mig. Inget verkligt.
Och för det andra så har världen bett mig, men jag har inte alltid vågat!
Men nu får det vara slut med det!

Jag kallar in Rhiannon. Jag hoppar upp bakom henne på hennes vita häst och tillsammans rider vi i galopp fram över ängarna. Vinden river i vårt hår, gamla lager av rädsla och stagnation slits bort och förvandlas till blomblad som faller till marken. Vi andas in ny luft, vi andas ut det gamla. Vi känner hästens rörelser och jag känner min egen kropp, Gudinnans kropp och hur underbar den är! Jag sträcker ut mina armar uppåt i glädje och kraft. Jag släpper lös ett vårskrik som renar mig, stärker mig och blandas med fåglarnas sång, trädens sus och hästens hovslag!

Jag ropar till er: Kom underbara, vackra kvinnor! Kom och rid med oss! Kom som ni är! Kom! Kom! Kom! Kom och känn friheten flöda genom er! Genom oss! För vi är ett.
Må Gudinnans välsignelse vara med er.

Starkare! Saftigare!

2010-04-24T17:04:00.006+02:00

Jag har denna vecka kämpat mot mitt ego. Det har nämligen försökt berätta för mig att jag inte kan något, att det aldrig går, att det inte blir bra, att alla andra är bättre.
För det första kanske jag skulle låtit det prata på och istället inte bry mig, men denna vecka gick det inte så jag lyssnade och drogs in in tänkandet och mitt ego njöt av uppmärksamheten och ville dra mig djupare.
Men så kom, som sänd från Gudinnan, boken "Wild Succulent Women" av Sark. Ja, den var sänd av en Gudinna, nämligen min vän Christina från Taunton som när hon läste den tyckte att den handlade om mig och var därför tvungen att ge mig en kopia. Och jag är så tacksam! Den lyfte mig upp och jag ser ljuset igen.
Idag lyssnade jag istället på mig själv. Och jag undrade vad det egentligen var mitt ego ville och tyckte? Jo, att jag ska vara felfri, "perfekt", som någon bild det har av hur "andra" är. Jag säger bara: Felfri? Perfekt? Vad betyder det? Jag vill ju vara mig! Ingen annan. Jag vill kliva ut i världen med mina "brister", mina egenheter, mitt sätt att vara. Jag vill stå stolt och visa upp vem jag är! Jag vill stå stolt tillsammans med er, underbara kvinnor! Jag vill lära av er, och ni kan lära av mig! Tillsammans är vi starka, och enskilt är vi fyllda av kraft.
Jag har lärt mig mycket denna vecka. Kanske inget nytt, men det kändes som om insikten gick djupare denna gång. Jag tackar Gudinnan för denna lärdom. Nu när vi går mot Beltane speglas ju också Samhains energier ibland och jag tror att jag virvlade runt i Kerridwens kittel en stund för att nu stiga ut starkare och möta Beltane som mig själv.
Tack Lola Ravenstar för ditt mejl som inspirerade mig till detta inlägg!
Bild: Jag och Kirsten Gudinnekonferansen i Glastonbury 2009. Saftiga kvinnor! :)

Meditation

2010-04-20T20:16:00.003+02:00

Den senaste veckan har jag börjat med en daglig meditation igen. Det är en jag hittat bland mina Reikikort som givits ut av Bronwen och Frans Stiene från The International House of Reiki i Sydney. Jag kände tat jag behövde hitta ett lugn, för mitt jobb är så krävande att om jag inte tar mig tid att varva ner och slappna av så kommer det inte gå.
Meditationen går till så att man sitter och andas lugnt med handflatorna ihop framför hjärtat. När andningen lugnat sig börjar man koncentrera sig på att låta energin från hjärtchakrat flöda ut i händerna. Om man tappar koncentrationen kan man fokusera på punkten där långfingrarna möts, det brukar hjälpa mig.
Jag brukar bara sitta i kanske 10 minuter, men känner att det verkligen hjälper mig bli grundad och närvarande. Jag brukar passa på att visualisera Gudinnan, i någon av Hennes skepnader, och prata med Henne, tacka Henne, eller be om Hennes hjälp med något. För eftersom meditationen hjälper mig att gå så djupt in i mig själv, in i här och nu så gör det att Hennes energi flödar igenom mig. Och det känns väldigt starkt.
Detta var ett kort litet inlägg, men jag tänkte att jag ville sprida denna underbara, men enkla meditation vidare. Tack för idag.

Nymåne och drömtolkning

2010-04-15T18:39:00.005+02:00

Igår var det nymåne. Den natten då Hon döljer sig i mörker och ger oss chansen att gå inom oss själva och möta det djupaste, det kanske okända, gömda känslor, vår inre kraft. Jag var så himla trött igår kväll efter en jobbig arbetsdag och fastän jag ville meditera så orkade jag inte.
Jag lyckades dock säga några ord av tacksamhet innan jag somnade in för natten.

Men på morgonen, just innan jag vaknade hade jag en lång och väldigt stark dröm. Mycket konstigt hände och den var full av känslor. Jag älskar att försöka tolka mina drömmar. Jag tror inte på att allt betyder samma för alla utan jag tror att man måste hitta sina egna tolkningar. Och det kan man göra själv, eller med hjälp av andra.

Det kan vara mycket man kanske inte kan se själv, eller inte vill se. Då kan det vara bra med andras hjälp. Jag tycker dock att man ska vara väldigt försiktig när man hjälper till att tolka andras drömmar.

Det bästa sättet, enligt mig, är att man kanske säger att: "Om det var jag som drömt om den där stora svarta hunden skulle det kanske ha något med rädsla att göra."
För det kan ju vara så att jag är livrädd för hundar, medans den man hjälper kanske har en helt annan relation till dem! Så ett bra sätt är att berätta hur man skulle tolkat den för sig själv, för om man då är en liten grupp kanske man kan få flera olika idéer och då kan jag känna efter vad som passar just mig. Och kanske inget passar, men det är också OK.

När jag ska tolka en dröm brukar jag börja med att skriva ner den, beskriva miljön, människorna och händelserna. Sen brukar jag skriva ner vilka känslor som var de största i drömmen.
I den jag hade inatt var det rädsla över det jag visste skulle hända. Och vissheten om att jag inte kunde komma undan. Det var således ångestladdat.

Jag kollar sen hur de känslorna passar in i mitt liv nu. Känner jag igen dem, eller känns de helt främmande?
I detta fall känner jag väl igen dem och har funderat lite på hur jag ibland oroar mig väl mycket i onödan. Jag har dock blivit mycket bättre på det de senaste åren.

Min första insikt när jag började skriva ner drömmen på t-banan imorse var att jag ofta inför en situation bygger upp bilder om hur det ska gå, om vad folk ska säga, hur det ska säga det. Och sen kommer min egen osäkerhet in. Och då blir det oro och ångest.

Det viktiga i drömmen var kanske att det farliga, fruktansvärda som jag väntade på aldrig hände. Det hände några lite obehagliga saker, som jag trodde var början på det som komma skulle. Men värre blev det inte.
Så åter igen kanske drömmen försöker få mig att förstå att det inte är någon idé att oroa sig i förväg. För kanske inget hemskt, läskigt händer! Och då är det ju onödigt att slösa energi på det!

Drömmen har också att göra med situationer på jobbet just nu. Mycket rörigt, oroligt och stressframkallande. Jag försöker andas, ta det lugnt och gå in med ett stilla sinne och hoppas att det ska spridas till dem jag träffar.

Ja, det var en lång utläggning om min dröm och lite kort om drömtolkning. Jag hoppas det fanns något som du tyckte var intressant! Tills nästa gång önskar jag dig glädje, styrka och kärlek. Vi vandrar tillsammans.

Arthas dans

2010-04-08T21:07:00.003+02:00

I förrgår kände jag mig seg och trött. Jag satte mig vid mitt altare en stund och bjöd in Avalons Lady och Artha. Avalons Lady kallar jag alltid på eftersom jag är hennes Prästinna och alltid vill tacka henne för allt jag går igenom i mitt liv. Jag ber henne alltid att hjälpa mig öppna mig mer för hennes energier, för hennes förändrande kraft och hennes kärlek. Jag kallade också in Artha, Shamanmodern från Öster som jag hyllar just nu på Årshjulet. Jag bad henne om styrka, kraft och passion. Jag känner mig tråkig, grå och vill känna elden, friheten och glädjen strömma igenom mig. Jag visualiserade en bild av mig själv. Jag såg mig omgiven av andra kvinnor i ceremoni, i vackra färgglada kläder, och alla skrattade, pratade och var fyllda av kraft.
Jag släckte mitt ljus på altaret och gick och satte på lite musik för jag kände att jag måste dansa ut det trista gråa. Jag satte på Carolyn Hillyers "Bear Claw Dance" från hennes skiva "Ice" och började röra på mig. Jag satte på den om och om igen och dansade mig svettig! Efteråt kände jag mig lite bättre och hoppas att jag rensade bort lite stagnerade energier. Jag skulle gärna dansa mer, men dagen efter vaknade jag med feber och ont i magen. Jag är fortfarande lite sjuk, men känner mig bättre än igår. Kan det vara så att Arthas eld är febern i mig? Kanske hon tog tillfället i akt att bränna bort något som jag inte längre behöver? Jag har de här två dagarna, liksom björnen (Artha) i idet, mest sovit och kanske var det just det jag behövde för att hitta min styrka igen. Jag hoppas komma ur denna tid av vila med ny energi, passion och glädje.
Tack Artha.
(bild från www.studiolhp.com)

Inspiration

2010-04-05T18:57:00.000+02:00

Jag blir så himla inspirerad av er alla underbara Gudinnekvinnor som poppar upp hela tiden runt omkring mig! När jag flyttade hem till Sverige förra året undrade jag hur jag skulle hitta likasinnade, men det har inte varit svårt! Ni finns ju överallt!
Och jag blir så inspirerad av det ni gör. Workshops, dans, kvinnocirklar, konst, retreats m.m. Jag önskar jag kunde delta i allt och lära känna er och få ta del av er kunskap.

Och inspiration är precis vad jag behöver just nu. Jag har känt mig lite nere av olika anledningar som jag har lite svårt att definiera. Eller kanske även sånt som jag inte riktigt vill erkänna för mig själv att jag känner... Jag har tappat gnistan, men när jag läser era bloggar, inlägg och meddelanden, när jag ser er och era bilder och läser om allt ni gör så känner jag hoppet tändas igen. Precis som solen som nu återvänt, som ljuset, som dagen, som stjärnorna på natthimlen! Jag vet att ni finns runt omkring mig och även om jag just nu har svårt att ta tag i saker och GÖRA allt jag vill, så känner jag att en massa frön är sådda och de kommer sakta men säkert börja gro.
Jag tackar er alla för att ni finns!

Avalons låga

2010-04-01T20:14:00.000+02:00

Idag är det dags för att tillsammans med många, många av mina Gudinne- och Prästinnesystrar runt omkring i världen tända mitt ljus, min Avalons låga. Mitt ljust är tänt, och dess låga sprider värme och ljus i mitt hem. Sprider ljus och värme i min själ. Jag känner närvaron av mina systrar. Jag känner Avalons närhet, jag ser landskapet framför mig, jag känner marken under mina fötter..
Min önskan är att Avalons energier, kraft och styrka sprids från min hjärta ut i världen.

Påsk

2010-03-31T19:09:00.001+02:00

Nu är det Påsk och jag har funderat på energierna som är i rörelse just nu. Det känns nytt, lätt, spännande och som en ny start. Som en energikick fastän jag är ganska trött av att jobba heltid!
Jag tänker på Påskens symboler, som ägget som symboliserar pånyttfödelse. Jag tänker på påskkärringarna som symboliserar de gamla visa läkekvinnorna som nu utpekas som "onda häxor".
På påsken vill jag hylla häxorna, läkekvinnorna och prästinnorna som nu jobbar för en bättre värld. Och såklart även alla de kvinnor som brändes och mördades på andra sätt pga av samhällets rädsla över deras kunskaper.
Jag vill hylla våren, allt det nya livet som spirar runt omkring oss. Jag vill hylla min inre eld, som kan bränna bort mina rädslor och negativa tankemönster. Jag vill hylla er alla systrar runt om i världen som vandrar med mig.
Jag önskar er alla en underbar helg och hoppas att ni omges av vänner, familj eller andra energier som ger er kraft och styrka.
Vi vandrar tillsammans.

Vårdagjämning

2010-03-20T19:45:00.000+01:00

Idag är det Vårdagjämning, då natten och dagen är lika lång. Det känns som om jag väntat på denna dag länge! Vid vårdagjämningen hyllar jag Artha, BjörnModern, Shamankvinnan från öster som jag nog skrev om i förra inlägget. Elden är hennes element och det är därför jag skriver idag. Elden kan ju vara både inspirerande och förgörande. Jag älskar Artha och hennes inspirerande, passionerade, starka eld. Jag dansar med henne, jag skakar min skallra, jag sjunger. Jag känner hennes eld fylla mig med kraft.

Idag blev jag dock påmind om en annan sida av elden. När människan tas över av ego, av viljan att ha makt över någon annan, av att inte kunna förstå skillnaden på egna känslor och någon annans "skuld". Av att hellre förstöra än att kommunicera.
Jag är ovanligt konflikträdd, men dagens upplevelse var hemsk. Mitt hjärta slog fort, jag kände nästan panik, jag blev uppgiven, rädd, och undrade hur lång tid dessa människor skulle ödsla på att förklara att de hade rätt!

När jag kom hem satte jag mig med ett glas vin och gick sen in till mitt altare. Jag tänker att man kan ju välja hur man vill använda eldens energi. jag vill använda den till kreativt skapande, till healing, till förändring, till glädje, kärlek och kommunikation. Jag funderade idag över hur vissa människor kanske missförstår livet. Man kan ju alla ha olika åsikter, men för mig handlar det inte om makt, pengar, saker och girighet. För mig handlar det om att försöka utvecklas till en bättre människa och på så sätt sprida den energi till andra och förändra världen på så sätt.
Inget revolutionerande kanske. Men den humanistiske psykologen Carl Rogers kallade oss Quiet revolutionaries. Jag tror iallafall det var det han menade.

Elden i mitt hjärta. Elden i min kropp. Elden i min själ. Artha dansa med mig. Artha visa mig vägen.
Visa mig passionen. Fyll mig med din inspiration.

Var här nu.

Nymåne och ny energi

2010-03-16T17:37:00.000+01:00

Det närmar sig Vårdagjämningen, då natten och dagen är lika långa innan ljuset tillslut tar över och dagarna blir längre. Igår var det också nymåne, eller mörk måne, som kan vara en väldigt magisk tid.
Jag har känt vårens energier de senaste kanske två veckorna och har känt mig redo för nya energier, för nya tag, för att släppa in något nytt i mitt liv.

Vårdagjämningen är, för mig, eldens tid. Eldens Moder, Shamankvinnan från Öster klädd i björnskinn kommer till oss med elden, med ljuset, med inspiration och energi, med kreativitet och dans. Jag ser henne med sin skallra, hon sjunger uråldriga sånger på språk jag inte förstår, hon dansar fylld av jordens energi, hon är ett med naturen och väcker Jorden, djuren och växterna till liv. Hon väcker mig till liv. Hennes sång fyller mig med styrka, hennes dans får mig att börja röra på mig, och jag blir åter fylld med eld, redo för Beltanes passion...

Idag blev jag erbjuden jobb från måndag tills skolterminens slut i juni. Jag har bett Gudinnan om "överflöd", om att hjälpa mig öppna upp för hennes gåvor och nu kanske jag var redo. Jag hoppas att detta är det första steget till att lära mig vara ännu mer tacksam, att ge av det jag har, att släppa oron och att lita på universum. Det är inte lätt för mig, för mitt ego vill gärna oroa sig, fastän som Eckhart Tolle säger "Oro låtsas vara viktig, men har egentligen ingen funktion."
Jag ska njuta av att inte behöva vänta på samtal kl 7 varje morgon om det finns jobb till mig. Nu vet jag.
Jag är tacksam. Tacksam för mitt jobb, för mina vänner och familj, för våren, för naturen, Gudinnan och all ny livgivande energi runt omkring mig.

Dansa med Artha, sjung hennes sånger, bjud henne in i ditt liv.
Så lovar jag att göra detsamma.

Labyrinter

2010-03-14T20:38:00.002+01:00

6 mars 2010

Jag har länge varit fascinerad av labyrinten. Under mitt första år på Prästinneutbildningen i Glastonbury skapade vi en labyrint på vårdagjämningen. Trots att vi skapade den av tejp inomhus på golvet blev till något magiskt och det var det en fantastisk upplevelse, och något som gjorde att jag sen dess förstått att det är något speciellt med labyrinter.

Sen dess har jag gått labyrinten igen och igen och har läst många böcker om den. Nu senaste läste jag en bok som heter "Healing and Empowering the Feminine" av Sylvia Shaindel Senensky. En helt underbar bok om labyrinten som symbol, i myter och hur vi kan se våra liv som en resa genom labyrinten. Det är något jag känt i flera år, så starkt att jag faktiskt för ungefär två år sen tatuerade in en labyrint på min högra handled.

Labyrinten kan ses och upplevas på många sätt. Vi går in mot mitten, men tas av mönstret tillbaka ut för att sen komma närmare mitten igen och tillslut in till centrat. Där inne kan vi stanna en stund, dansa, meditera, skratta, gråta, bara vara innan vi sen börjar färden ut igen. Vi passerar samma ställen vi passerade på vägen in, men nu bär vi med oss det vi fann i mitten.

Om man inte gått en labyrint i ceremoni kan det vara svårt att förstå hur något så enkelt kan bli en så stark upplevelse. Jag skulle gärna vilja hålla en labyrintceremoni någongång i år för att förmedla detta till andra, både nybörjare och er som gått labyrinten förut.

Jag läste Sylvias bok förra veckan när jag inte mådde så bra. Och det var perfekt, för åter igen blev jag påmind om livets resa, om labyrintens mönster, om den heliga feminina kraften och om hur jag kommer starkare ut igen när jag börjar vandringen tillbaka ut mot ljuset.

Vandra i skönhet, i kraft och i styrka.

Avalons Låga

2010-03-14T20:38:00.001+01:00

24 Februari 2010

I måndags tände jag Avalons låga här i mitt hem för att känna närheten till mina systrar och bröder runt om i världen, och för att sprida Avalons Ladys energi. Mitt ljus på mitt altare är alltid mitt Flame of Avalon ljus. Jag var inte Flame Keeper den dagen, men kände att jag ville vara delaktig just då, så jag gjorde som jag brukar när jag är Flame Keeper och fokuserade på energin och kände ansvaret för lågan.

Eftersom man brukar ha lågan tänd (inte alltid fysiskt efterom man inte kan lämna ett brinnande ljus hemma) i 24 timmar tände jag den även på tisdagen. Och det var då energierna frigjorde något inom mig. Jag vet inte vad det var, men jag fick ångest som höll i sig i flera timmar och fortfarande kändes i min kropp idag. Av erfarenhet vet jag hur starka Avalons energier kan vara, men jag var inte beredd på vågen som kom över mig. Jag bad Bridie om healing, om styrka och kraft. Jag lät mig själv känna ångesten, jag lät den skölja över mig, våg för våg. Mitt hjärta bultade och jag ville bara krypa ihop till en liten boll. Men jag vet av erfarenhet att det inte hjälper att kämpa emot. Så jag fokuserade på att andas. Jag låg i soffan, och vid 22 tiden började det släppa.

Jag har ännu inte upptäckt vad det var som frigjordes, eller varför. Och det känns inte riktigt som det är över. Men det känns som om det är en sorts rening och jag hoppas att förändringen ger mig ny styrka för det jag behöver göra i mitt liv.

Att vara Prästinna är att sprida Gudinnans energi i världen och hjälpa andra till förändring, men den största biten är att genomgå det själv. Att ständigt lära mig nya saker om mig själv, att vara öppen för förändring, att finna min inre styrka och lära mig hur jag på ett bättre sätt förmedlar den till andra.

Jag vet att jag kommer gå starkare ur varje svårighet. På måndag är jag Flame Keeper... Jag undrar vilka energier som kommer vara i rörelse då?

Vandra i skönhet och må Gudinnans styrka vara med dig i varje andetag, på varje steg.

Elin

Tacksamhet!

2010-03-14T20:37:00.001+01:00

12 Februari 2010

Jag är så glad för att jag nu ska upp till Östersund och äntligen träffa Carola Lola Ravenstar! Vi har lärt känna varann via internet under det senaste året eller så. Men nu är min workshop Det Heliga Kvinnliga äntligen planerad till helgen 17-18 april. Det ska bli så kul och spännande! Jag är så glad att ha blivit inbjuden av Lola!

Det känns som om mitt arbete som Prästinna nu börjar sätta igång här i Sverige också! Jag har ju varit med och planerat och utfört ceremonier i Glastonbury vid konferensen förut, men att nu stå på egna ben och sprida Gudinnans energi tillsammans med andra kvinnor i mitt eget hemland känns väldigt speciellt och spännande. Jag känner mig hedrad.

Den vacka blå himmelen från igår har nu täckts av moln här i Stockholm, men när jag gick promenaden från pappa och hem tidigare så njöt jag ändå av den vackra snön, av kylan och av allt runt omkring mig.
Jag försöker några gånger i veckan att innan jag somnar säga de saker jag är tacksam över som har hänt under dagen, eller sen senaste gången jag tackade på det sättet. Innan jag började med det kunde jag inte förstå hur de sa att det kunde förändra ens liv, men nu förstår jag. För det är sant att man faktiskt lär sig att fokusera på det positiva och det man njuter av. Jag lägger mer märke till det nu och tänker att "Detta är jag tacksam för". Det kan vara att t-banan kommer precis när jag kommer ner till perrongen, att solen skiner, att jag spenderar tid med familj eller vänner eller vad som helst! Så jag rekommenderar verkligen att ni som inte har provat försöker några gånger. Tydligen är det bästa att göra det kanske 3 gånger i veckan. Jag brukar göra en lista på 5 saker, men ibland blir det mer.
Skriv gärna här nedan och berätta hur det går för dig!

Nu ska jag sätta mig i vardagsrummet och ta mig lite kaffe och en bit morotskaka.

Jag önskar er alla en mysig helg!